Regeringens statsbudget visar att den ekonomiska avmattningen har tydlig koppling till bostadsbyggandet som sedan toppen 2017 minskat med 30 procent i landet som helhet och med mer än 50 procent i Stockholmsregionen. Orsaken är den våg av kreditrestriktioner som sköljt över bostadsmarknaden under senare år och som förutom minskat bostadsbyggande också får allt tydligare bostadssociala konsekvenser.
- En lång rad färska rapporter visar att de kreditrestriktioner som införts i form av bolånetak, höga kalkylräntor och tvingande amorteringskrav rycker undan fötterna för unga vuxna och hushåll utan sparande. Hittills har Finansinspektionen nonchalerat dessa rapporter med hänvisning till myndighetens egna analyser men vår genomgång visar att dessa präglas av missförstånd, överdrifter och rena felaktigheter, säger Lennart Weiss, kommersiell direktör Veidekke och även välkänd som fristående socialdemokratisk bostadsdebattör.
I rapporten Missförstånd, överdrifter och rena felaktigheter har Veidekke och det oberoende analysföretaget Evidens granskat 10 centrala påståenden som Riksbanken och Finansinspektionen frekvent återkommer till i debatten om hushållens skulder. Förutom en lång rad faktafel kritiserar Veidekke myndigheternas aktiva roll i bostadsdebatten.
- Cheferna på Riksbanken och Finansinspektionen drar sig inte från att uttala åsikter om vare sig marknadshyror, bostadspriser, bostadsbolagens affärsmodeller eller ungas behov av bostäder. Det kan verka harmlöst men när aktiv opinionsbildning kombineras med mandat att vidta policyåtgärder påverkas balansen mellan politik och myndigheter, säger Lennart Weiss.
-Ett påstående som ofta upprepas myndigheterna är att ”riskerna kopplade till hushållens stora skulder handlar (…) om att högt skuldsatta hushåll kan komma att dra ner sin konsumtion kraftigt vid en makroekonomisk störning. Detta stöds av utländska erfarenheter från finanskrisen 2008–2009.” En enkel litteraturanalys visar dock att detta påstående är felaktigt, framhåller Lennart Weiss. Tvärtom tillbakavisar publicerade analyser att allmänt höga lån skulle innebära ett problem och att risken för ett konsumtionsfall snarare uppstår vid en kraftigt ökad kreditdriven privat konsumtion före en ekonomisk nedgång. I Sverige saknas dock tecken som tyder på att hushållen använder sina bostäder som bankomat, säger Lennart Weiss.
-Både Finansinspektionen och Riksbanken återkommer ofta i debatten till skuldkvoten, d v s hushållens aggregerade lån i förhållande till deras inkomster, utan att någon gång kunna förklara varför detta är ett relevant riskmått, säger Lennart Weiss. Märkligt nog beaktar inte debatten att svenska hushåll har närmare fem gånger större tillgångar än lån, att svenska hushåll har ett högre sparande än flertalet jämförbara länder, att bostadsbyggande i sig driver skuldsättning, att hushåll som äger sina bostäder bor billigt eller ens att Finansinspektionens egna rapporter visar att hushållens motståndskraft vid en kris är oerhört hög, framhåller Lennart Weiss
– Veidekkes granskning av ett antal centrala argument visar på stora brister i regeringens, finansutskottets men också medias löpande granskning av våra myndigheter. Det borde ligga i finansutskottets intresse att tillsätta en oberoende expertgrupp med syfte att klargöra fakta och vederlägga felaktigheter i debatten. Men viktigast är att politikerna kliver fram och tar sitt ansvar. Bostadsförsörjningen är en av samhällets kärnuppgifter, avslutar Lennart Weiss.