Ett 200 meter högt, bananformat lyxhus i södra Manhattan har blivit ett av New Yorks största byggfiaskon på senare år. Skyskrapan, kallad One Seaport, lutar cirka 20 centimeter och riskerar nu att stå tom för alltid. Bakom problemen ligger ett omstritt beslut att spara pengar på grundläggningen.
Byggnaden skulle bli ett exklusivt bostadshus för miljardärer och mångmiljonärer, med 60 våningar och totalt 98 lägenheter. När projektet presenterades beskrevs det som ett nytt landmärke i stadens snabbt växande skyline. I dag är det i stället ett varnande exempel på vad som kan hända när grundläggningen underskattas.
Manhattans problematiska mark
Grunden till problemen lades redan på 1600-talet. Då byggde nederländska nybyggare ut Manhattans strandlinje genom att tippa sand, sten, byggrester och annat avfall i Hudsonfloden. Resultatet är att stora delar av nedre Manhattan vilar på fyllnadsmassor med skeppsvrak, torv och lös sand från istiden.
Fast berggrund finns först omkring 50 meter under markytan. Just därför har Manhattans högsta byggnader i mer än hundra år nästan undantagslöst förankrats med kraftiga stålpålar ända ner till berget. Det är dyrt, men beprövat.
Trots det valde byggherren Fortis Property Group en billigare metod för One Seaport. I stället för pålning till berggrunden användes så kallad “soil improvement”, där betong sprutas ner i marken för att stabilisera underlaget. Besparingen uppgick till omkring sex miljoner dollar.
Varningar ignorerades
Den erfarne ingenjörskonsulten Robert Alperstein varnade i ett tidigt skede för att metoden kunde leda till ojämn sättning och därmed lutning. Alla angränsande byggnader var förankrade i berg – men varningen fick inget genomslag.
Byggstarten skedde i juli 2015. När huset hade nått ungefär halva sin höjd upptäcktes att det lutade mot norr med cirka 20 centimeter. Exakt det som hade förutsetts inträffade – marken gav efter olika mycket under olika delar av byggnaden.
I stället för att stoppa bygget försökte man kompensera felet. De övre våningarna uppfördes något förskjutna åt motsatt håll, som en motvikt. Resultatet blev ett tydligt böjt torn, som snabbt fick smeknamnet “bananhuset”.
De karakteristiska fönsterpartierna från golv till tak kunde inte längre monteras i de krökta väggarna. Det uppstod även farhågor om att hissarna inte skulle fungera korrekt. År 2020 stoppades byggarbetena helt.
Rättsprocesser och tomma löften
Av de 98 planerade bostäderna hade 72 redan sålts på förhandskontrakt. Köparna försöker nu via domstol få tillbaka sina pengar. Samtidigt pågår flera processer mellan byggherre, entreprenörer, teknikkonsulter och försäkringsbolag.
Byggnaden står fortfarande ofärdig. Trots flera försök har ingen lösning hittats som både är tekniskt möjlig och ekonomiskt rimlig. En färdigställning skulle kräva mycket kostsamma förstärkningar i efterhand, utan garantier för att lutningen helt kan avbrytas.
Projektet nådde sin fulla höjd redan 2018, men har sedan dess främst genererat intäkter för jurister. För Fortis Property Group har One Seaport blivit ett ekonomiskt sänke i stället för en prestigeinvestering.
Händelsen väcker också frågor om hur långt kostnadsjakt kan tillåtas gå i en stad där markförhållandena är extremt komplexa och där konsekvenserna av misstag blir både tekniskt och juridiskt svåröverskådliga.
Fakta:
One Seaport är ett av flera nyare projekt i nedre Manhattan som byggts på utfylld mark. Metoden med markförstärkning används internationellt, men anses generellt vara mer riskfylld för mycket höga byggnader än traditionell pålning till berggrund.
Källa: Tekniikka & Talous, Finland
