En ny restaurangsatsning i Montréal försöker förändra hur den klassiska franska brasserien fungerar i praktiken. I direkt anslutning till Bell Centre har en ny version av Chez Lionel öppnat – där arkitektur och planlösning står i centrum för upplevelsen.
Projektet, som utvecklats av Cleo Katcho Design Architectural Inc., bygger på en tydlig ambition att bryta upp traditionella restaurangstrukturer. Istället för separata zoner för bar, matsal och lounge har hela lokalen ritats om för att skapa ett mer sammanhängande flöde.
Resultatet är en restaurang där baren inte längre är en sidofunktion – utan själva navet.
Utmaningar styrde utformningen
Lokalen, belägen på René-Lévesque Boulevard, präglades från början av en splittrad planlösning. Matsal, bar och entresolplan låg åtskilda utan tydlig koppling till varandra.
Den största utmaningen visade sig vara en massiv granitkärna med nödtrappa mitt i byggnaden – en konstruktion som inte kunde flyttas.
– Projektets kärna börjar med planlösningen. Inför den här centrala strukturen behövde vi tänka om helt kring hur rummet organiseras, säger designern Cléo Katcho enligt projektbeskrivningen.
Istället för att försöka dölja hindret integrerades det som en bärande del av designen. Denna typ av kompromisslösning är vanlig i äldre kontorsfastigheter, där tekniska begränsningar ofta styr slutresultatet mer än visionen.
En avgörande förändring blev att expandera restaurangen in i byggnadens lobby. Det skapade en ny lounge- och bardel i direkt anslutning till entrén – ett grepp som både ökar synligheten från gatan och suddar ut gränsen mellan privat och offentligt rum.
Baren tar över centrum
Den kanske mest tydliga förändringen är flytten av baren. Tidigare låg den på ett entresolplan, relativt avskild från övriga ytor. Nu har den placerats på bottenvåningen och fungerar som både samlingspunkt och genomgång.
– Vi vill att gästerna ska känna atmosfären direkt när de kliver in. Baren är nu ett strukturerande element för hela upplevelsen, säger Cléo Katcho.
Runt den centrala kärnan löper nu en sammanhängande sekvens av lounge, bar och matsal. De två tidigare entresolplanen har slagits samman till ett, vilket skapar bättre visuell kontakt mellan våningsplanen.
Siktlinjerna har också prioriterats. Från trappan leds blicken mot baren, medan insyn från lobbyn gör verksamheten synlig utifrån. Denna transparens är dock inte problemfri.
Det starka ljuset i lobbyn riskerade att störa den mer dämpade restaurangmiljön. Lösningen blev justeringar i belysningen i samarbete med fastighetsägaren, vilket har skapat en mjukare övergång mellan miljöerna.
Klassiska inslag i ny tappning
Materialvalen försöker balansera tradition och samtid. Tegel och metall ger en mer urban karaktär, medan detaljer i guld, kristallbelysning och nätstrukturer i baren anknyter till klassiska brasserier.
Samtidigt har vissa ursprungliga element behållits – som granitgolv och pelare. Att ersätta dem bedömdes både tekniskt svårt och riskabelt ur ett identitetsperspektiv.
Även akustiken har varit en utmaning. Öppna ytor, glas och hårda material skapade problem med ljudnivåer. Lösningen blev dolda ljudabsorberande material, integrerade i mörkare ytskikt.
Foto: Maxime Brouillet
Restaurangen erbjuder nu flera typer av sittplatser – från soffor till traditionella bord – vilket möjliggör allt från snabba besök till längre middagar. Foto: Maxime Brouillet
Foto: Maxime Bruillet
Trots ambitionen att modernisera konceptet är förändringarna i grunden pragmatiska. Projektet visar snarare hur begränsningar i befintliga byggnader ofta styr utvecklingen – snarare än visionära idéer om restaurangupplevelser.
Källa: Projektbeskrivning från Cleo Katcho Design Architectural Inc.
