Mot bakgrund av två nyligen meddelade kammarrättsdomar anser Fastighetsmäklarförbundet (FMF) att det är viktigt att belysa frågan. Kammarrätten i Göteborg har beslutat att upphäva förvaltningsrättens varningsbeslut och istället fastställa FMIs ursprungliga avregistreringsbeslut, vilket FMF ifrågasätter av flera skäl. Domarna kan komma att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, och därför är processen inte avslutad.
Enligt förarbetena till fastighetsmäklarlagen och lagkommentarerna ska avregistrering endast övervägas vid allvarliga överträdelser eller vid upprepade brister. Kammarrättens domar tyder på en lägre tröskel än tidigare praxis. Detta väcker frågan: hur har utvecklingen lett till detta läge?
Tidigare har utgångspunkten varit att mäklare kan förlita sig på säljarens uppgifter – så länge de inte är orimliga eller väcker särskilda tvivel. FMF noterar att FMIs synsätt nu fått genomslag hos förvaltningsdomstolarna. Domstolarna har etablerat praxis som, enligt FMF, kan innebära att mäklare inte har samma grad av rättssäkerhet eller systemets tillförlitlighet som tidigare.
I ett av fallen fastställde kammarrätten beslutet om avregistrering trots ett rättsutlåtande som angav att FMIs påföljdsval var felaktigt. FMF anser att det inte är proportionerligt att återkalla en individs yrkeslicens när sakkunniga bedömer att påföljden är felaktig.
FMF ifrågasätter inte att de berörda mäklarna har begått mindre disciplinära överträdelser, vilka de också medgett ansvar för. Det som FMF anser problematiskt är att dessa brister lett till avregistrering. Ytterligare en aspekt är att domstolarna i målen inte tycks ha lagt större vikt vid den branschexpertis som presenterats, och att FMI själv medgett att myndigheten inte var medveten om vissa problemområden innan disciplinärenden aktualiserades.
Det är svårt att förstå hur erfaren sakkunskap kan avfärdas utan att påverka utgången, särskilt när den inte nämns i kammarrättens kortfattade domar.
FMF ställer frågor om kravnivåer: hur kan mäklare förväntas uppfylla högre krav än FMI självt, när myndigheten medger att den saknat kännedom? Och hur kan enskilda mäklare bestraffas retroaktivt för en praxis som tidigare inte varit ifrågasatt?
FMF jämför med ett exempel: ”Det är som att ta körkortet från individ som kör en personbil 7 km för fort på en 70-sträcka, under anförande av att det är detta ’som krävs för att understryka allvaret’.”
Vidare pekar FMF på den mänskliga dimensionen. När en mäklare förlorar sin registrering innebär det praktiskt taget ett yrkesförbud, vilket kan börja gälla omedelbart även om överklagandeprocessen pågår under flera år. En lång karriär och försörjning kan påverkas av åtgärder som FMI tidigare inte har klandrat eller varit medveten om. FMF beskriver detta som en retroaktiv tillämpning som oproportionerligt drabbar enskilda mäklare.
Det påverkar inte bara individen. Bakom varje mäklare finns familj, kollegor och kunder som också påverkas. FMF anser att åtgärder bör stå i proportion till överträdelsen.
FMF vill tydligt framhålla att de beslut och den praxis som FMI och kammarrätten nu etablerar behöver diskuteras vidare. ”Det sista ordet är ännu inte sagt.”
