Kan arkitekturen sätta käppar i hjulet för ett inkluderande samhälle? Eller tvärtom, bidra till att vi planerar normkritiskt? Om man frågar kulturgeograf Lisa Wistrand på Whites kontor i Göteborg är svaret på den frågan: ja. Tillsammans med kollegan, visualiseraren Samuel Michaëlsson har Lisa representerat White i projektet ”Normkreativ visualisering i stadsutveckling”, ett projekt vars syfte är att utforska och utmana hur normer påverkar stadsutvecklingen.
– Varför är det alltid mamman som knuffar barnvagnen? Var är de queera paren? Ungdomarna som chillar mellan lektionerna? Hur vi visar staden kan påverka hur den sedan byggs, och våra bilder blir därmed ett maktmedel! Vi måste bli bättre på att provocera, laborera och utmana när vi gestaltar stadens miljöer. Vi ser oss själva som samhällsbyggare, då är det också dags att börja agera så, säger Lisa Wistrand, White.
För Lisa och Samuel har projektet handlat om att hitta ett normkreativt förhållningssätt i arkitekturen, och framförallt genom hur miljöer presenteras. I Samuels visualiseringar utmanas allt från heteronormen, till funkisnormen. En person i permobil, ett gaypar, en pappa med barnvagn, en sopbil som rullar in i kvarteret i gryningen, en kille som halkar i parken. En bild som visar hur en miljö kan uppfattas när krogarna stängt, på vägen mot nattbussen hem. En bild som visar hur en berusad person uppfattar en plats mitt i natten. Eller en bild som bara visualiserar ljudpunkterna, och därmed visar hur en plats skulle kunna uppfattas ur en synnedsatt persons perspektiv. Tanken är att visualiseringarna ska hjälpa till att medvetandegöra normer för att faktiskt kunna förverkliga inkluderande visioner om den framtida staden.
– Det normkreativa perspektivet saknas till stor del när vi ritar och bygger våra städer, och här har förstås arkitekturen ett stort ansvar! Under arbetet med projektet har vi insett att vi kan tänka normkreativt i alla led, och börja redan vid ritbordet. Om vi bara tänker på vår stad som en plats med fint väder och glada barn som leker, missar vi alltid flera viktiga perspektiv. Staden är komplex, ska vara komplex och vi måste också hantera den så. Helt enkelt sluta förenkla och försköna. Hur planerar vi även för en bråkig fredag klockan 02.00, demonstrationen som går fel, ett åskoväder. Vi måste skapa utrymme för det oväntade och för det som är osynliggjort, säger Lisa Wistrand, White, och fortsätter:
– Det normkreativa perspektivet är att lyfta fram perspektiv som ingen annan lyfter fram, som tenderar att osynliggöras när andra normer är starka.
Ett par insikter som känns särskilt viktiga, enligt Lisa, är:
· När vi arbetar med att visualisera bör vi alltid vara självkritiska och reflektera över vilka människor som är med på våra bilder. Ritar vi bara för normen, går många perspektiv förlorade.
· Ifrågasätt bilnormen! Cyklister och gångtrafikanter blir allt mer vanligt när vi visualiserar, men det är alltid viktigt att tänka in flera klimatvänliga transportmedel. Det ger nämligen avtryck i hur vi faktiskt formar våra gaturum och stadsstrukturer. Bilen som norm är fortfarande stark och präglar stadsbyggandet.
· Vi har märkt av ett stort intresse från kommuner och exploatörer – många vill utmanas och få verktyg för att kunna gå från visioner till handling. Magkänslan säger att det har hänt mycket senaste åren, när det kommer till att prioritera normkreativitet.
· Bilder som idag tas fram används ofta för att presentera och kommunicera ett färdigt projekt, gärna inför säljstart. Handlingsutrymmet är då snävare. Men vi har ändå ett ansvar att utmana traditionella visualiseringar. Om inte annat, berättar det ju för potentiella köpare att även de som inte tillhör samhällets norm är inkluderade.