I samband med att två parter ska ingå ett entreprenadavtal där AB 04 eller ABT 06 utgör avtalsinnehåll, kanske de bestämmelser som parterna fäster minst vikt vid är reglerna avseende tvistelösning (kap 9) och förenklad tvistelösning (kap 10). Att fokus inför avtalstecknande ligger på de villkor som styr genomförandet av entreprenaden får anses vara naturligt. När parterna senare står inför fullbordat faktum att det föreligger en entreprenadtvist, är det många gånger för sent att ändra villkoren avseende exempelvis i vilket forum som tvisten ska slitas. Detta kan komma att inverka på bland annat vilka kostnader som tvisten kan komma att föra med sig och vidare hur lång tid det kan dröja innan tvisten blir slutligt avgjord.
Av AB 04 och ABT 06 kap 10 § 1 framgår att för det fall det råder oenighet mellan parterna på grund av kontraktet, kan parterna gemensamt hänskjuta frågan till avgörande av en därtill lämpad ojävig skiljeperson. Detta förfarande benämns som ett förenklat tvistelösningsförfarande enligt AB 04 och ABT 06. Den förenklade tvistelösningen enligt kap 10 tillämpas i mycket begränsad utsträckning i praktiken. Även i de fall där parterna har bestämt att tvist ska avgöras i första hand genom förenklad tvistelösning enligt kap 10 före part därefter i andra hand initierar rättegång vid allmän domstol eller skiljeförfarande enligt kap 9, har det i ett flertal hovrättsavgörande konstaterats att parterna inte är tvungna att genomföra den förenklade tvistelösningen utan parterna kan direkt initiera rättegång eller påkalla skiljeförfarande.
Av AB 04 och ABT 06 kap 9 § 1 framgår bl.a. följande. Om parterna inte är överens om annat gäller att tvist på grund av kontraktet, som inte slutligt har avgjorts genom 10 kap, ska avgöras av allmän domstol om det omtvistade beloppet inte uppenbart överstiger 150 prisbasbelopp (vilket med dagens prisbasbelopp innebär 7 875 000 kr) exklusive mervärdesskatt. Om det omtvistade beloppet överstiger 150 prisbasbelopp exklusive mervärdesskatt ska däremot tvisten avgöras genom skiljedom enligt lag (1999:116) om skiljeförfarande, ett s.k. ad hoc skiljeförfarande. Att med hjälp av denna definition avgöra om tvisten ska avgöras av allmän domstol eller genom skiljedom, låter sig inte alltid med enkelhet göras eftersom det många gånger kan ifrågasättas vad det omtvistade beloppet egentligen uppgår till. Motparten kan även när det omtvistade beloppet ligger strax över 150 prisbasbelopp och för det fall denne önskar att tvisten ska avgöras genom exempelvis allmän domstol, exempelvis välja att medge en liten del av kravet så att kravet kommer att understiga 150 prisbasbelopp. På detta sätt kan motparten under sådana förhållanden välja att tvisten ska avgöras genom allmän domstol.
Som följer av bestämmelsen står det parterna fritt att avtala om forum där en eventuell tvist ska slitas och det är även vanligt förekommande att parter genom avtalet överenskommit att tvist i stället ska avgöras genom ett institutionellt skiljeförfarande enligt exempelvis Stockholms Chamber of Commerce (”SCC”) regler. Vad är då egentligen skillnaden mellan att en tvist avgöras genom allmän domstol eller genom skiljeförfarande? Svaret är att det finns vissa elementära skillnader vid valet av forum för processen och det är alltså en god idé att redan på stadiet för författandet och förhandlingen av avtalet sätta sig in i dessa förutsättningar för att kunna lösa en eventuell tvist enligt de förutsättningar som passar partens verksamhet bäst.
Kostnader för processen
Vid en process i allmän domstol betalar käranden 2 800 kr till domstolen för att få sin tvist prövad, dvs. ansökningsavgiften för en stämningsansökan. Någon ytterligare kostnad för själva handläggningen och avgörandet av de allmänna domstolarna, oavsett hur många instanser som prövar målet, uppstår inte för parterna.
Detsamma gäller inte vid skiljeförfarande, där finns ingen ansökningsavgift utan där ska skiljenämnden arvoderas utifrån det arbete som skiljenämnden utför. Vid en process genom skiljeförfarande ska vidare den part som förlorar målet inte bara bekosta sina egna och motpartens processkostnader, utan den förlorade parten ska även bekosta skiljemännens arvoden. För det är nämligen som så att i ett skiljeförfarande får vardera parten utse en skiljeman som, om parterna inte överenskommer om annat, i sin tur gemensamt ska utse en ordförande för skiljeförfarandet. Dessa skiljemän arvoderas av parterna och arvodet till skiljenämnden betalas slutligt av den part som förlorar tvisten. Om en tvist avgörs genom SCC:s regler tillkommer även kostnader för SCC:s administration av skiljeförfarandet. Arbetsuppgifterna med att administrera ett ad hoc förfarande brukar dock typiskt sett landa på ordförandens bord och kostnader för denna administration bekostas därmed inom ramen för ordförandens arvode i ett ad hoc förfarande.
Den part som förlorar målet, såväl i en tvist som prövas av allmän domstol som vid en tvist som prövas genom skiljeförfarande, ska även bekosta såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader.
Sammanfattningsvist kan det alltså konstateras att en process som avgörs genom skiljeförfarande generellt sett är mer kostnadsdrivande än en process i allmän domstol med beaktande av att skiljenämndens arvoderas för sitt arbete direkt av parterna.
Tidsaspekten
En tvist som avgörs av allmän domstol kan tendera att dra ut på tiden och det är inte ovanligt att en sådan tvist tar upp mot två - tre år att avgöra i första instans, dvs. tingsrätten. Härefter kan den parten som förlorat målet klaga till nästa instans som är hovrätten. Hovrätten ska i sådana fall besluta om det föreligger skäl att meddela ett prövningstillstånd. Om prövningstillstånd meddelas, vilket innebär att hovrätten därmed ska avgöra tvisten, brukar det ta ytterligare ett till två år innan tvisten är slutligt avgjord. I sällsynta fall kan part som överklagar hovrättens dom beviljas prövningstillstånd av Högsta domstolen och att tvisten i sådana fall prövas slutligt i högsta instans. En entreprenadtvist i allmän domstol kan därmed med enkelhet väntas pågå i cirka fyra – fem års tid.
En tvist som avgörs genom skiljedom ska handläggas skyndsamt och effektivt. Enligt SCC:s regler ska tvisten exempelvis avgöras inom sex månader efter att den hänskjutits till skiljenämnden. Även om ett skiljeförfarande många gånger kan dra ut på tiden och den angivna sexmånadersfristen inte uppnås, är en process som handläggs genom ett skiljeförfarande mycket mer tidseffektiv än om tvisten skulle avgjorts genom allmän domstol. Som part kan man helt enkelt räkna med ett betydligt snabbare avgörande där man oftast har avgjort en komplex och omfattande tvist inom ett – ett och ett halvt år. En fördel såväl som nackdel vid ett skiljeförfarande kan dock vara att skiljedomen inte kan överklagas. Helt enkelt innebär det att parterna är begränsade till en prövning av en skiljenämnd. Det medför även att processkostnader begränsas till en instans, vilket inte är fallet i allmän domstol där dessutom många entreprenadtvister avgörs i två instanser. Den enda möjligheten till ytterligare prövning efter att skiljenämnden avgjort ett mål är att en part kan klandra domen med angivande av att formella felaktigheter skulle ha begåtts av skiljenämnden. Dvs. det är inte möjligt att klandra domen med stöd av att en part anser att skiljenämnden har dömt fel sett ur ett materiellt hänseende. Möjligheterna för att få framgång med klander av en skiljedom är generellt sett begränsade.
Val av domare
Tvistemål i allmän domstol handläggs och avgörs av domare som normalt sett handlägger ett stort antal mål samtidigt och dessa mål inbegriper allt från familjemål till brottmål och till tvistemål. Merparten av alla tvistemål som avgörs vid allmän domstol är inte mål som fokuserar på entreprenadrätt. Slutsatsen av denna förenklade uppställning över en domares olika måltyper är att en tvist vid allmän domstol visserligen kommer att avgöras av en eller flera juridiskt skolade och processrättsligt skickliga personer om än inte att dessa är specialiserade inom entreprenadrättens område.
I en tvist som anhängiggjorts genom skiljeförfarande väljer parterna som sagt var sin skiljeman och dessa valda skiljemän väljer som huvudregel i sin tur en ordförande för skiljeförfarandet. Vid ett skiljeförfarande har alltså en part goda möjligheter att välja en advokat eller domare med gedigen erfarenhet och som är specialiserade inom just entreprenadrätt. Givet att entreprenadrätten många gånger kan uppfattas som ett snårigt och komplext rättsområde kan det därmed vara en stor fördel att den person som ska vara en del av skiljenämnden och därmed avgöra utgången i målet, är väl förtrogen med materian.
Offentlighet
Genom en skiljeklausul i ett avtal är det möjligt att avtala om att sekretess ska råda för skiljeförfarandet och själva skiljedomen. Om det inte finns något sådant avtal kan parterna givetvis träffa avtal om sekretess i ett senare skede – om än att det brukar vara betydligt svårare att komma överens i en sådan fråga när parterna är oense om hur entreprenaden i övrigt ska hanteras. Även om det inte finns något som reglerar att sekretess ska råda för skiljeförfarandet, är parternas ombud för det fall dessa är advokater, bundna av tystnadsplikt. Vidare är skiljenämnden även bunden av tystnadsplikt om dessa är advokater. Part i skiljeförfarande är dock inte bunden av tystnadsplikt, såtillvida parterna särskilt har avtalat om att sekretess ska råda för förfarandet, och kan sålunda berätta att det pågår en tvist med motparten och det står även parten fritt att delge andra skiljedomen, se NJA 2000 s 538 ”Bullbank”. Det ska dock noteras att för det fall staten, myndigheter regioner och kommuner är part i ett skiljeförfarande medför offentlighetsprincipen många gånger att de processhandlingar som den offentliga aktören upprättar eller mottar inom ramen för processen helt eller delvis blir offentliga hos den offentliga aktören.
Oaktat detta är det emellertid en stor skillnad mellan ett skiljeförfarande och en process i allmän domstol gällande möjligheten för tredje man att ta del av handlingar i tvisten eftersom den s.k. offentlighetsprincipen får stor betydelse. Offentlighetsprincipen innebär, något förenklat, att vem som helst äger rätt att få ta del av handlingar som är offentliga och som har inkommit till en myndighet. En allmän domstol är givetvis en myndighet. I en process vid allmän domstol innebär offentlighetsprincipen följaktligen att vem som helst kan kontakta domstolen för att efterhöra huruvida ett visst bolag är part i en tvist och även få vetskap om vem som är motpart i tvisten. Härutöver har vem som helst, som huvudregel, rätt att få ta del av samtliga handlingar som den allmänna domstolen har tagit del av inom ramen för tvisten. Detta gäller exempelvis stämningsansökan, svaromål, övriga inlagor och de olika bilagor som fogats till respektive inlaga. Slutligt har vem som helst rätt att ta del av den dom som meddelas av domstolen.
Har part i ett entreprenadavtal ett intresse av att en tvist och dess innehåll inte ska bli känt för allmänheten eller andra affärspartners, finns det således stora fördelar med att föra processen i ett skiljeförfarande och därtill avtala om att sekretess ska gälla för förfarandet och att sekretessen ska bestå efter att skiljedomen meddelats.
Sammanfattning
Sammanfattningsvist kan det alltså konstateras att det föreligger relativt stora skillnader mellan att låta allmän domstol avgöra en entreprenadtvist jämfört med om tvisten avgörs genom ett skiljeförfarande. Det är alltså redan på avtalsstadiet en god idé att tänka igenom vilket tvistelösningsforum som lämpar sig bäst för den aktuella parten eller det aktuella entreprenadprojektet. Är det viktigaste att en tvist ska avgöras skyndsamt, utan möjlighet till insyn för tredje man och av domare med specialistkompetens inom entreprenadrätten kan det vara en god idé att justera bestämmelsen i AB 04/ABT 06 kap 9 § 1 på sådant vis att tvist i anledning av avtalet alltid ska avgöras genom skiljeförfarande. Här kan det även vara bra att tänka igenom om man önskar att tvisten avgörs genom ett ad hoc förfarande eller ett institutionellt förfarande, med stöd av exempelvis SCC:s regler. Är det däremot viktigare för en part att kostnaden för processen begränsas och att det finns möjlighet att klaga på domen om en part anser att domen är materiellt felaktig eller att parten kanske är statligt eller kommunalt ägt eller ett statligt eller kommunalt organ där offentlighetsprincipen ska råda, då är det troligen ett bättre alternativ att justera bestämmelsen i AB 04/ABT 06 kap 9 § 1 på sådant vis att samtliga tvister i anledning av kontraktet ska avgöras vid allmän domstol.
EMMA GUSTAFSSON, ADVOKAT PÅ FOYEN ADVOKATFIRMA EMMA.GUSTAFSSON@FOYEN.SE
CHRISTOFFER LÖFQUIST, ADVOKAT OCH DELÄGARE PÅ FOYEN ADVOKATFIRMA CHRISTOFFER.LOFQUIST@FOYEN.SE