Många uteplatser byggs först en tid efter att huset står klart. Behovet har uppstått och längtan är stark efter en uteplats som gör sommaren längre. Men när användningsområden är det enda fokuset blir resultatet i många fall en uteplats som avviker från husets helhet. Och plötsligt berättar huset i sig en historia och uteplatsen en annan.
Sammanhang som syns
Utgångspunkten finns redan där i form av huset, eller i planen om huset ifall båda kommer att byggas samtidigt. Börja där och gör en plan innan altanen ska byggas. Volymen, takformen, fönstrens storlek och placering styr hur tomten är runtomkring. Ett lågt, långsträckt hus passar ihop med en uteplats som följer samma linjer och drar ut längden. En högre byggnad med tydlig gavelfasad tål en mer koncentrerad uteplats vid just gaveln. När uteplatsen matchar husets proportioner upplevs det som en naturlig förlängning istället för något som inte passar in.
Flödet mellan inne och ute spelar också större roll än många tror. Därför behöver nivåskillnader lite eftertanke. Om steget ut till altanen kräver flera nivåskiften, en smal passage eller en skarp sväng blir rörelsen mer ansträngd. Och en altan som hamnar för högt i förhållande till fasaden ger en känsla av en tillfällig scen. För låg nivå gör att huset istället liknar en piedestal. Idealet ligger ofta i en tydlig, men låg, övergång.
En uteplats som ligger i direkt förlängning av kök eller vardagsrum bjuder istället in till att fortsätta ut. Några steg ut i den friska luften med kaffekoppen i hand. Ett samtal ute i kvällssolen. Kanske går det till och med att skymta solnedgången där du sitter. Hemmet upplevs större även om boytan är densamma och uteplatsen får en ram som anknyter till huset istället för att stå bredvid.
Färg som helhetsskapare
Färgsättning utomhus avgör hur helheten upplevs när man svänger in på uppfarten. Färg blir ett verktyg för att binda ihop alla dessa ögonblick och ge huset en tydlig identitet. Utgångspunkten ligger ofta i fasaden. Den stora ytan styr hur tomten läses av på håll. För grova kontraster skapar lätt ett splittrat intryck. Ett ljust hus upplevs större och mer öppet mot omgivningen, medan ett mörkt hus drar ihop sig och känns mer inbäddat.
Naturen i omgivningen är också något att förhålla sig till med hela utformningen. En väg är att försöka få huset att smälta in i mark och växtlighet, och den andra är att sticka ut från det, beroende på vad man vill åt för uttryck.
Material som binder ihop allt
Materialvalen avgör hur hårt eller mjukt mötet upplevs mellan hus och uteplats. Ett fåtal genomtänkta material ger en trygg grund. Att välja passande trall för altanen blir avgörande då trallens ton ger en mjuk bas som smälter in, förstärker och förlänger byggnaden. När man hittar rätt grundton kan uteplatsen och huset sedan utvecklas tillsammans genom olika väder och över tid.
Växtligheten binder sedan ihop byggnaden med marken. En uteplats helt utan grönt riskerar att upplevas som en parkering med möbler. Buskar längs en kant eller en klätterväxt som tar stöd mot räcket gör stor skillnad. Huset får ramar och uteplatsen hamnar inbäddad i något levande i stället för att bara vara placerad ovanpå tomten. Väljer man växter som återkommer på flera ställen runt huset uppstår kopplingen mellan hus och altan.
Belysningen hjälper upplevelsen under den delen av året då mörkret dominerar. Ett par riktade ljuspunkter mot fasad eller växtlighet skapar djup även när temperaturen inte lockar till särskilt långa kvällar utomhus. Uteplatsen fortsätter då att vara en del av huset, synlig från soffan, i stället för att bara försvinna.
Ett hus som möter en uteplats i liknande utförande blir till ett genomtänkt hem. Det räcker med att låta linjer, material, färger och funktioner tala samma språk. Då upplevs uteplatsen inte som ett tillägg utan som en naturlig fortsättning på huset och livet som pågår där.
